Gå preteritum svenska
Verbstammen ser likadan ut. Även denna stam besitter ofta en annan vokal. Ändelserna är identisk som i grupp 1, men eftersom stammen slutar på en konsonant måste man lägga till ett e före presensändelsen. Till skillnad från de andra verbgrupperna har de på denna plats verben tre olika verbstammar. Verbstammen är ständigt samma form som uppmaningsformen, för uppmaningsformen saknar alltid ändelse. I preteritum sätter man ändelsen direkt på stammen.
Bli medlem.
Ofta men inte ständigt har dessa verb ett j. Alla verb i grupp 3 slutar på en utdragen vokal som inte är a i grundform. Mer än hälften av alla verb tillhör verbgrupp 1. I presens sätter man liksom vanligt på -r. Denna stam har ofta en annan vokal än stam 1. inom supinum är ändelsen -it , och man använder verbstam 3. Här är några mönster:. Några verb har blandad böjning.
Böja svenska verb
Ett annat ord för uppmaningsform existerar imperativ. I preteritum och blir vokalen inom stammen kort. Uppmaningsformen är till exempel prata! Stam 1 används för att bilda presens. Det innebär att de följer böjningsmönster ifrån flera verbgrupper. I ändelserna blir det därför ett extra d och t : -dde och -tt. I övrigt bildar man presens precis som i verbgrupp 2, genom för att lägga till -er. När man lär sig nya verb måste man memorera vilken lag ett verb hör till.
Nästan alla verb följer någon sorts regel, men ibland existerar det enklare att bara memorera hur detta ska heta. Det är mycket få verb i grupp 4, men många vanliga verb tillhör den här gruppen. Som vanligt finns det en hel del verb som ej följer dessa regler. Den del som man sätter ändelserna på, verbstammen, slutar också vid -a. Det finns fyra huvudgrupper. Här existerar några saker att hålla koll på. detta svåra med verbgrupp 4 är att memorera hur vokalerna förändras mellan de olika stammarna.
Verbgrupp 1 är den största gruppen. Verbstam 1, 2 och 3 spring-, sprang-, sprung- flyg-, flög-, flug- skriv-, skrev-, skriv-. Även i supinum blir vokalen i stammen begränsad, och det tillkommer ett extra t : -tte. Verben i grupp 1 slutar vid -a i grundform. Verbgrupp 4 är svårast att böja.
Svenskans tempus
Stam 1 existerar samma som uppmaningsformen, alltså grundform utan -a. I verbgrupp 2 finns en del verb som får ny vokal i stammen vid grund av en historisk ljudförändring som kallas omljud. Ändelsen blir alltså -er. Verb inom grupp 2 slutar också på a inom grundform, men detta a finns inte inom verbstammen. Om det blir två d :n i rad eller t följer d , tar man bort det första d :et. Även i supinum sätter man ändelsen direkt på samma stam.
Verben i grupp 4 har ingen ändelse i preteritum, men dem använder en annan verbstam i stället: verbstam 2. Extraregler Om ett d krockar tillsammans med en tonlös konsonant s, f, p, t, k eller x blir d :et mot ett t. Ändelserna i verbgrupp 1 existerar -r i presens, -de i preteritum samt -t i supinum. Böja svenska verb Svenskans verb går att dela in i grupper efter hur de böjs.