Försökte vara närvarande för föreläsningen
Så håller du en proffsig onlineföreläsning
detta finns gott om högskolepedagogisk litteratur som redogör varför föreläsningen är olämplig för att stimulera lärande. Denna reflektion vänder på frågan samt letar efter föreläsningens fördelar. De föreslagna fördelarna är: föreläsningar kan genom goda nytolkningar samt omformuleringar underlätta inlärningen, den kan ge bas och struktur till nya ämnesområden, och den kan introducera studenter till vad som avses med reflektion på en akademisk nivå.
Bokens första kapitel bygger på en metastudie från effektundersökningar som jämför hur bra föreläsningen står sig relativt andra undervisningsmetoder. Med tanke vid att information är första steget mot medvetande, och att föreläsningen dessutom är mycket kostnadseffektiv, skulle vi kunna tolka Bligh som för att föreläsningen trots allt har en plats inom högre utbildning. Men kanske är en sådan läsning av Bligh alltför optimistisk när den appliceras på den svenska högskolan.
Slutsatsen existerar inte att alla föreläsningar nödvändigtvis alltid existerar motiverade, utan att vi med rätt förståelse och inställning kan föreläsa bättre. Se www. Förkunskaperna blir sämre och färre av studenterna kommer från studievana hem, resoneras det vidare. Slutsatsen är att föreläsningar fungerar lika god som andra metoder för att främja studenternas informationsinhämtning. Samtidigt finns det en djup skepticism mot föreläsningen i den högskolepedagogiska litteraturen Elmgren och Henriksson, ; Laurillard, ; Ramsden, Det är denna skepticism som föranledde Blighs fråga.
Föreläsningen är lika gammal som universitetsväsendet. Men Blighs dom över föreläsningen är ej enbart negativ. Men det innebär inte för att undervisningsmetoden som sådan är alltigenom oanvändbar. Däremot fungerar de sämre för att inspirera studenter, påverka deras värderingar eller förmå dem för att se en fråga ur flera perspektiv Bligh, Högskolepedagogiken hjälper oss att förstå vad som är problemet med föreläsningen; många akademiska läroböcker och grundtexter tar upp dess tillkortakommande.
Vad vi menar med begreppet föreläsning besitter visserligen förändrats över tid. Samtidigt som den är den vanligast förekommande metoden, är den också den mest föraktade. Föreläsningen fungerar trots allt lika bra som andra metoder på grund av informationsinhämtning. Föreläsningen är en märklig undervisningsform. Blighs klassiska bok är ovanligt kvantitativ i sitt upplägg jämfört med många andra böcker angående högskolepedagogik.
Uppenbarligen är det mycket lätt för att föreläsa på ett sådant sätt att utbildning inte främjas.
Mina nio bästa föreläsningstips
Den ställer stora krav på att studenten egen hittar fram till hur han eller denna aktiverar sig, vilket enligt många högskolepedagogiska företrädare lägger ett orimligt stort ansvar på studenten själv. Ändå fortsätter vi föreläsa. När enstaka större andel av befolkningen går vidare mot högre utbildning blir studentgruppen mer heterogen. en vanligt sätt att motivera det ökade nödvändigheten av högskolepedagogik — se exempelvis Biggs , Elmgren och Henriksson och Ramsden — existerar att utgå från hur högskolans expansion föranleder en demografisk förändring av studentsammansättningen.
Biggs använder till och med den traditionella föreläsningen liksom typexemplet för den föråldrade och passiva utbildning som misslyckas med att främja den djupinlärning som vi som lärare har till arbetsuppgift att främja Biggs, , s. Föreläsningen existerar en av de mest populära undervisningsformerna vid svenska högskolor. Övriga bidragstyper granskas av redaktionen.
Citation: Andreas Håkansson «Vad ska vi tillsammans med föreläsningar till? Vad ska vi med föreläsningar till? På Blighs tid hade föreläsningen dock sedan länge utvecklats till ungefär vad den är idag: ett samlingsnamn för undervisningsaktiviteter var en lärare huvudsakligen är den som existerar aktiv — pratar och demonstrerar — medan studenterna huvudsakligen lyssnar och antecknar vad läraren föredrar.
Artiklar och reflektioner är kollegialt granskade. Den frågan ställde sig Donald A. Bligh i en uppmärksammad bok, vars första version utkom Bligh, Så här 46 tid senare ställer sig många av oss identisk fråga. Föreläsningen är helt enkelt en passiv undervisningsform enligt litteraturen. Utifrån tre öppet tillgängliga föreläsningsserier föreslås tre fördelar med föreläsningen liksom undervisningsform, fördelar som ofta hamnat i skymundan.
I ljuset av reflektionens tre exempel diskuteras också vad vi kan göra för för att föreläsa bättre och vilka implikationer detta äger för lärare involverade i högre utbildning. Exempelvis presenterar föreläsningen information för snabbt för för att studenterna ska hinna bearbeta den Elmgren samt Henriksson, ; Laurillard, Den sätter dessutom mer fokus på vad läraren gör samt mindre på vad studenten gör, trots för att vi vet att lärande förutsätter att studenten aktivt arbetar med studiematerialet Ramsden, Ibland talar man lite föraktfullt om detta likt att föreläsaren blir a sage on a stage — mer fokuserad på hur han eller hon själv förkunnar, än på hur studenterna lär.
Det kan tyckas motsägelsefullt. Ursprungligen syftade begreppet på en ren uppläsning från texter som studenterna inte hade tillgång mot.